Har fått frågan många gånger i ett flertal sammanhang om jag inte vill jobba med hästar. Svaret är alltid nej, det är något jag gör på fritiden (eller snarare är det något som gör att jag inte har någon fritid, lol). Det hade nog varit roligt att åka iväg och jobba som hästskötare efter gymnasiet, är en hård men nyttig skola. Men så blev det inte, och nu är jag för gammal :D

Är hästvakt i helgen och idag var jag i stallet i 7 timmar – inte blixtens barn! Och huh vad tråkigt att ha det så VARJE dag!! Väldigt ensamt, och hästar erbjuder inget större intellektuellt utbyte... Visst, fundera ut lämpliga övningar att rida, matcha mot tävling osv är nog spännande, men det dagliga slitet är INTE det! Några dagar såhär är det mysigt att gå långa dagar i stallet, men som sagt var, inte jämt. Tur det är annat på gång…

De som inte är insatta hävdar ibland att ridning är en glamorös sport. Men bakom såna här bilder av framgång och puts..:

…finns många timmar av slit!:

 (Diana Fortuna på 3-årstest 2009)

//Sanna

"Allt som man betraktar med kärlek är egentligen vackert. Ju mer man älskar världen desto vackrare blir den”

Christian Morgenstern

Ha en trevlig Alla Hjärtans Dag!

Efter en lat höst och en jul med alltför lättillgängliga chokladaskar har jag nu anslutit mig till den stora skara människor som börjar ett nytt och hälsosammare liv i januari! Har satt broms på sockerintaget – det är ju faktiskt ganska jobbigt att vara sötsugen hela tiden. Dessutom tänkte jag försöka ta en promenad eller löptur varje morgon, och sedan göra något mer senare på dagen. Igår var jag väldigt duktig med 45 min promenad, stall på eftermiddagen och 1 timmes Core på Friskis på kvällen! Och ingen choklad. Men det var dag 1 det, då är motivationen på topp och det går ganska lätt, redan idag är det tråkigare, haha!

Har försökt ta till mig av en del motivationstips jag snappat upp här och var. Det ena är att ha delmål och belöningar. Belöningarna ska helst inte vara i form av choklad (tyvärr!). Därför är mina mål mer i stil med boka massage, få ny musik på MP3:n, börja läsa den där boken som ligger och väntar, etc.

Ett annat tips jag läst någon gång är att undvika att tänka ”jag får inte”. Om jag bestämt att jag inte får äta godis blir jag mer godissugen än vanligt. Försöker därför programmera om hjärnan till att tänka ”jag väljer att” och ”jag vill”. Lite som tankeexperimentet ”Du får absolut inte tänka på en rosa elefant”. Nå, vad tänker du på nu?!

Slutligen har jag några motivationsbilder att titta på, som denna från i somras:

Platsar väl knappast på någon ’dagens outfit’ lista :p Knappast heller en magrutebikinibild (mer stickad kofta än sol och bad förra sommaren...) Men för mig representerar den glad, stark och smal, som jag var då den togs, helt enkelt.

Trots att det var en trist grådisig dag igår märktes det att det redan blivit ljusare på eftermiddagarna, hurra! Innan vi vet ordet av är det dags för Beach 2013!

//Sanna

"När du förändrar ditt sätt att betrakta saker, förändras de saker du betraktar"
                                                                                                                      Max Planck

Säger en sak och gör en annan. Säger att jag vill åka på solsemester, men istället sticker jag till Finland över helgen!? Vaffö gör hon på detta viset? Jo, jag ville gärna hälsa på söta S – nu har hon snart pluggat klart Åboakademin och jag vill ju gärna se hur hennes liv i Åbo ser ut. De flesta (alla?) mina resor de senaste åren har gemensamt att de varit mer eller mindre kortväga, men de har alla gått till platser där jag känner någon. Finns för- och nackdelar med att ha sina vänner utspridda. Till fördelarna hör definitivt att få komma till platser jag annars inte kommit till. Jag har till exempel varit på bröllop i ’bonderegionen’ av Belgien och galopperat över vidsträckta fält i södra Tyskland. Och nu senast alltså en januaritur till lilla Åbo med knappt 200 000 invånare.

En annan fördel med ’besöksresande’ är att med guider med lokalkännedom är risken att gå på klassiska turistmissar effektivt minimerad. Till exempel har jag ätit fantastiskt god mat på de flesta resor. Efter ett besök på lokalbornas favorithak i Tyskland har jag helt fått omvärdera rätten Döner Kebab. I Paris hittar man den bästa falafeln i ett hål i väggen i de judiska kvarteren. För att inte tala om allt gott jag ätit i helgen – en intetsägande bagelkedja i ett köpcentrum tog bagelupplevelsen till nya nivåer:

Hann tugga i mig en del innan jag tog kort, det var ju så mumsigt..! Renkött och saltgurka = typiskt finskt

S var en utmärkt guide; jag fick en privat visning av universitetet, en promenad längs åstranden och en bakgrund till stadens arkitektur bland annat. På köpet kom frisk luft och motion. Och att få se hur folk bor i olika länder, bara en sån sak! Jag är nog inte riktigt backpackertypen (fast jag har aldrig egentligen testat, så om någon vill sponsra ett sådant försök är jag självklart villig att ompröva det påståendet). Gillar att komma närmre resmålet än så.

(Bilder: Frostigt vid Auraåns strand, Åbo slott)

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Såhär bor man i Åbo:

 

 

Lider just nu av akut wanderlust. Ska försöka dämpa med en tur till stallet, det brukar hjälpa mot det mesta.

//Sanna

Wanderlust[wɒndəlʌst]: “a strong desire for or impulse to wander or travel and explore the world”

Tillbaka i London efter några roliga dagar i Edinburgh. Uppe med tuppen på söndag morgon, men fick ändå stressigt på morgonen – varför blir det alltid så?! Lokaltrafiken var självklart inte på min sida då heller; gäller att få upp blodtrycket lite på morgonen.

På tidtabellen stod det att buss 16 ska gå var 6:e-8:e minut på morgonen. Hur är det då möjligt att nästa buss ska komma om 24 minuter enligt den digitala tavlan? Må vara några år sedan jag pluggade matte men är ganska säker på att den ekvationen inte går ihop.

Dags för Plan B: första bästa buss till tunnelbanestationen och ta tuben till tågstationen istället. Meeen, stationen var stängd och låst så det gick icke. Enligt tidtabellen skulle första tåget gå därifrån en timma tidigare… Plan C: Ta buss 189 till Oxford Street och ta tunnelbana därifrån. Äntligen lite tur på min sida: bussen kostar £1.35. På Sannas kort fanns exakt 1.35..!

Anlände på perrongen lagom för att se Gatwick Express glida iväg framför näsan. Bara att vänta på nästa. Fick bli en extra stor kaffe som tröst. Och när nästa tåg kom hade jag gott om tid att vandra längst bort på plattformen så jag fick sitta ifred på resan..:

Självklart, när jag har stressat och haft mig så är flyget en timme försenat!! Flygplatsen hade visst glömt den föregående flygrutten så de fick vackert cirkla runt över London i trekvart innan de fick plats på landningsbanan och kunde skifta passagerare. Tur det inte var Ryan Air – då hade väl bränslet inte räckt ;)

Väl i Edinburgh lyxade jag, J och R oss med ”afternoon tea” på the Dome. Kan väl inte bli mer brittiskt än så här:

The Dome:

(Foto: http://www.scotlandinpicture.co.uk/gallery_order.php?img=the_dome&cat=1)

Har också konstaterat att jag har världens bästa vänner!!! Blev firad med chokladtårta, och finfina presenter. Finns fördelar med att vänner och familj är utspridda; blev firad förra helgen i London, och nu i Skottland. Och då har jag inte ens varit i Sverige än! (no pressure!)

Nu är jag lagom mör; fick vackert skutta upp 04.34 imorse (varför gå upp halv fem när man kan få in hela 4 extra sömnminuter!) för att flyga tillbaka söderut. Har hunnit med en tur till frisören, och packat det sista. Gröna resväskan har fått ett till åbäke till ressällskap; har liksom tillkommit lite bagage… Tidig kväll ikväll, tidigt flyg imorgon!

//Sanna

Gamla vänner och gamla vägar ska man inte förakta

                                                                                                 Nordiskt ordspråk

Åker till Edinburgh imorgon bitti, jippi!!!

//Sanna

“Should auld acquaintance be forgot,
And never brought to min'?
Should auld acquaintance be forgot,
And days o' auld lang syne?”

                                                         Robert Burns, Skottlands nationalpoet

Min favoritversion, från Sex & the City:

http://www.youtube.com/watch?v=zjtej559pQE

Bloggöken på senaste tiden ja... Har haft bästa syster här, och när flyget släppte av henne i Göteborg plockade det upp spionen istället! Så nu firar jag födelsedagskvällen själv och har det slappt med att ta ikapp lite jobb och lite facebook ;) Ösregn hela dagen så ganska skönt att gömma sig under en filt (ja, bokstavligen talat) nu. Ett axplock av vad som hunnits med i veckan:

• Shopping! Klassikerna Oxford Street och Harrods. Upptäckte att de säljer husdjur på Harrods (INTE förtjust i när hundvalpar bor i glasburar i affärer till allmän beskådan!) och att det finns väldigt fina barnkläder i UK.  Många mjuka paket till guddotter.
•  
• Tripp till Brighton. Jättemysig stad, lär återvända.
•  
• Pannkakstårta till frukost.
•  
• Spionernas klassiska lunch: pitabröd och hummus.
•  
• Födelsedagsmiddag grekiska ’tapas’ med underbara vänner och fina presenter. Ni känner mig sååå väl <3
•  
• Bal på en privat herrklubb med high-flyers i London. Med herrklubb menar jag det typiska Londonfenomenet, dvs. en grupp med samma intressen eller bakgrund eller liknande som betalar dyrt för att få tillträde till klubblokaler och events. Väldigt spännande att få ta del av den världen, är verkligen en antropologisk studie. Fick en flaska champagne med!
•  
• Musikal: Billy Elliot. Duktiga dansare, frekventa svordomar.
• Utställning: Hollywood Costumes på Victoria & Albert Museum. Har sett kläder från Harry Potter, Trollkarlen från Oz, Star Wars, Fight Club osv. på nära håll, och historien bakom kläderna.
•  
• Glögg i Winter Wonderland i Hyde Park. Spion noterade att mycket i det här landet kretsar kring alkohol, och hon har nog en poäng. Sen upplyste hon mig om att asiater har särskilt låg tolerans, för de saknar ett enzym och/eller har en gen som gör att de tål alkohol sämre. Man lär sig absolut något nytt varje dag.
•  
• Pizza och Johan Falkfilmer på världens minsta och hotell med mesta illorange inredning!
•  
• En natt på Hilton hotell, följt av lyxig frukost. Jag ääääälskar hotellfrukost!

Bilder från Brighton:

Brighton Pier

 

 

Och behövde inte trängas på stranden heller!

 

 

//Sanna

”En diplomat är en man som alltid kommer ihåg en kvinnas födelsedag men aldrig hennes ålder”

                                                                                                            Robert Frost

 Se vad som kom i brevlådan i förra veckan. Jag håller med avsändaren att det inte är många som får handskrivna brev längre, vilket är synd för det muntrar verkligen upp bland räkningar och reklam!

Som studenter i Aberdeen fick vi mest hotbrev från Skottlands motsvarighet till Radio- och TV tjänst (vill du ha en snigel på ögat, ni vet). Det började alltid med artiga brev, skrivna med svart bläck i stil med ’om det skulle vara så att ni råkar ha en TV skulle det vara vänligt om ni kunde tänka er att betala TV-avgift’. När man ignorerat några av de svarta breven (vi hade ingen TV) kom de i lila bläck istället och blev lite mer hotfulla: ’att ha en TV utan licens leder till åtal och böter eller flera år i fängelse, så ni måste betala nu.’ (Vi hade fortfarande ingen TV). Sen kom det röda bläcket. Ojoj. ’Då ni inte anmält TV-innehav kommer vi nu ta i med hårdhandskarna. Vi kommer skicka ut en inspektör och när han upptäcker er TV kommer ni hamna i fängelse i 10 år!’

Kom det någonsin någon inspektör? Ja, det gjorde det faktiskt. Men grejen är att de inte får gå in i folks hem utan uttryckligt tillstånd, så när de knackar på brukar alla vägra dem att komma in. Så när inspektören kom till oss och jag sa att ’självklart får du komma in’ (vi hade ju som sagt var ingen TV) tittade han bara förvirrat på mig, vände på klacken och gick. Det hade han nog aldrig varit med om.

Jag har varit jagad av Radiotjänst i Sverige också då de upptäckt att ingen TV licens var utfärdad i mitt namn. Men den svenska myndigheten är mer miljövänlig, för den ringer istället för att skriva brev :)

//Sanna

Ett brev är det finaste och mest värdefulla som gives i världen. Den rikaste gåva en människa kan få: ett brev.

Agnar Mykle